Sportnörden

Oavsett vart jag reser så till ser jag alltid om platsen har en fotbollsarena. Det är mitt liv helt enkelt och jag kan inte tänka mig att resa utan att det också innefattar fotboll på något vis.

När jag växte upp har jag alltid varit riktigt intresserad av sport, även om jag inte spelat själv.

Jag älskar sportens historia. Jag njuter faktiskt av att titta på lagens tidigare prestationer, utmärkelserna de har vunnit, de anmärkningsvärda händelserna de har varit en del av och de konstiga fakta som uppstår så ofta. Tabell-nörd kallar en del mig för.

Visste du till exempel att icke-ligalaget Nelson FC, från Nelson nära Burnley, var det första engelska laget som slog Real Madrid på hemmaplan? Nå, nu gör du det. I själva verket slog laget, som då var i division 2, spanjorerna med 4-2 i en träningsresa till Spanien, med före detta Manchester City och Halifax Town-spelare Dick Crawford i laget.Fotbollsarena

Jag började min resehobby inom sport för bara några år sedan när jag fick chansen att besöka inte en utan två stadion i samma stad. Lyckligtvis är hemmastadionerna i KS Cracovia och Wisla Krakow bara åtskilda av ett gräsområde som heter Błonia Park, på ett liknande sätt som Stanley Park delar upp Everton och Liverpool.

Annorlunda och enkelt

Deras närhet till varandra innebar att jag kunde besöka båda utan att irritera min partner. Hon var inte så lycklig vid vårt senaste besök i Tallinn, där jag använde en del av vår sista heldag för att se Kadriorg Stadium – hemstadion för Levadia Tallinn. Till hälften fotbollsarena, till hälften friidrottskomplex, det låg lite utanför stadens centrum och det var inte populärt för min andra hälft. Men det var helt klart värt det.

Hon hittade andra sätt att roa sig medan jag entusiastiskt undersökte olika fotbollsanläggningar, hon spelade på sin mobil. Tydligen var det väldigt underhållande med roulette spel och något hon kallade barnspel. Ska ärligt erkänna att jag alltid undrat vad det där harpan var, men aldrig frågat och gör jag det nu så skulle jag bara se dum ut. Det enda jag hittat när jag googlat är ett musikinstrument och ett konserthus i Reykjavik på Island, fast det lär ju inte vara något av dessa hon roat sig med, nåja, det lär nog visa sig så småningom.

På samma semester var det värt att besöka Skonto Stadium i Riga, uppkallad efter sina hyresgäster. Kapacitet på 9 500, där även det lettiska landslaget hör hemma, hade bara tre läktare. En verkade saknas i vad jag misstänker är ett rivnings- och återuppbyggnadsjobb, och det gav oss tillgång till stadion på vår egen fritid. Men det var inte så vi kom in. När jag letade efter klubbbutiken var det faktiskt min flickvän som föreslog att vi skulle försöka gå in via en av läktarna. Det var en enkel match för oss.

På samma sätt som en postapokalyptisk scen var det enda stället vi inte hade tillgång till, ironiskt nog, den låsta klubbbutiken. Jag kunde dock sticka mitt huvud in i ordförandeskontoret och titta på vimplarna som prydde väggen bakom hans skrivbord. Jag kunde ta en oavbruten titt på troféskåpet. Och jag hade också full tillgång till läktaren, planen och klubbens träningsanläggning.

Den enda personen vi såg var vaktmästaren – och han såg ut som om han inte ens hade blivit brydd av Godzilla. Det var en surrealistisk upplevelse.

Mindre bra

Den kanske minst utvecklade marken jag har varit på är Ayia Napa FC:s kommunala stadion. Skulle beskriva den som en komplett kyrkogård för motorfordon på ena sidan, och det som såg ut som den värsta uppsättningen av träningsplatser som du någonsin kommer att se från vägen. Om ett cypriotiskt förstadivisionslags stadion är så kan du inte låta bli att undra hur hemmen för dem i nedre delen av ligorna ser ut.

Givetvis går jag även på fotboll hemmavid, eller om jag åker över till min familj. Eftersom jag bor både i England och Sverige så har jag två platser jag kallar hemma.

En av de roligaste matcherna jag någonsin sett var en Champions League-match med Östersund FK. Att det laget i Norra Sverige ens skulle nå så långt internationellt var otroligt, och de har nu gått till historien med den prestationen.

FotbollVill man känna verklig derbyhetta och, dessvärre även hat, så är det en match mellan de vit-gröna Hammarby (Bajen) och något annat av Stockholms-lagen som Djurgården eller AIK. Det är högriskmatcher och det går inte att undvika att se att det är match på gång ens inne i city. Förmodligen en av de händelser inom sportsverige som är mest välbevakat med ridande poliser och allt annat. Inne på stadion är det oftast lugnare dock, där är allt väligt kontrollerat. Så vill du någonsin se en match i Sverige med intensiva känslor så är det en sån du bör gå på.